Författare under modernismen

Herman Hesse var en tysk författare, poet som blivit känd för att skriva sin litteratur genom en spirituell jakt efter något bortom samhällets etablerade begränsningar. I böcker som Siddhartha eller hans mest kända verk Stäppvargen, där man i bägge böckerna följer två unga män som är på jakt efter en frihet, något som inte kan uppnås i ett samhälle vars intresse ligger i en ytlig lycka. Där pengar, ett stort hus, eller en lyckad karriär ligger i fokus. Född och uppväxt i staden Calw i Tyskland 1877, blev Hesse tidigt skickad att studera teologi, då bägge häns föräldrar var missionärer. Hesse hittade aldrig rätt och hoppade av prästutbildningen efter endast två dagar.

Efter försök att arbeta som både urmakare och bokhandlare så fick han i slutet av 1800-talet ett nervöst sammanbrott. Han led även av depressioner under stora delar av sitt liv. Under tidigt 1900-tal fick Hesse psykoanalystisk terapi utav C. Jung, en av Freuds stora medarbetare inom framtagningen av psykoanalysen. Jung som i sig hade en mer spirituell inriktning på psykoanalysen och ansåg att vissa fenomen inom det mänskliga psyket kan tänkas ha en mer andlig verkan, än vad Freud trodde. Hesses kontakt med Jung lär säkerligen ha haft en stor påverkan på hans fortsatta arbete.

Intresse för kultur

Hesse hade stort intresse av kinesisk- och indisk kultur och begav sig under tidigt 1900-tal på en resa till Indien för att studera den spirituella läran hinduismen hade ett erbjuda. Resan i sig ansåg Hesse som ett misslyckande, även i Indien kom vardagliga problem i vägen för det spirituella sökandet. Men resan ledde dock till publiceringen av boken Siddhartha, som tar sin plats just i Indien och handlar just om den spirituella resan kring en ung man under tiden av Buddah, 500 f.kr. Under sin ungdom

Under slutet av 1800-talet

I slutet av 1800-talet, början av 1900 började forskandet rörande människans psyke fram. Då man tidigare hade hade avfärdat patienter som visat tecken på hysteri, schizofreni eller annan psykisk ostabilitet lyfte man nu upp dessa patienter. Genom samtal och terapi i en neutral miljö fick patienten nu berätta vad som låg inom denne. Freuds terorier grundande nämligen i idén om att varje männska har ett medvetet och ett undermedvetet. Inom det undermedvetna lagrades tankar som antingen via hjärnans försvarsmekanismer trängdes bort, eller av av andra skäl inte kom fram i det medvetna. Det var dessa tankar som Freud ville åt, och menade på att kunde orsaka stora psykiska problem om dessa inte ventilerades korrekt. Genom att nå roten till problemet kunde man sedan bearbeta den traumatiska upplevelse som patienten möjligen har haft i sin barndom eller under uppväxten. Dessa teorier gjorde ett starkt intryck på de konstnärer som nu uttryckte sina tankar inom modernismen.

Ocensurerad bild av tankarna

Då man som Kafka bl.a skrev ut sina tankar dirket när de nådde honom, och därmed fick en ocensurerad bild av hans tankar, alltså hans undermedvetna tankar. Inom psykoanalysen delar man även upp hjärnan under benämningen ”hjärnans maskin”, vilket det finns tre områden inom. Detet, jaget och överjaget. Detet, där människans drifter finns. De medfödda begären som antingen är av sexuell eller aggressiv karaktär. Jaget, sig självt, sina tankar, perception, uppfattning om omvärlden, m.m, utgör den största delen av hjärnans maskin. Överjaget är de inlärda mönster man genom barndomen lärt sig, moral, självkänsla, självuppfattning m.m. Dessa tre går under livets gång igenom en serie av konflikter med varandra, mänskliga naturliga drifter kan komma att påverka en som levt i en kultur där dessa drifter inte är önskvärda, som i bl.a Siddhartha, där han enkelt faller offer för många av hjärnans enkla drifter.