Boken som utspelar sig i samtid med Buddah tar sin plats i Indien 500 f.v.t. Boken utspelar sig under karaktären Siddharthas liv, där man i kronologisk följd får följa Siddhartha från en ung pojke till en gammal man. Språket Hesse använder sig av och speciellt miljöskildringerna är nyckeln till uppbyggnaden av historien. I en bok där man får följa en ung pojke till en gammal man gäller det att med de rätta orden spegla tiden som rör sig, något Hesse gör på ett underbart sätt. I första kapitlet av boken skriver han: Språket Hesse använder sig av i boken är väldigt starkt och effektfullt. Boken som utgår ifrån Siddharthas perspektiv ger en inre bild av Siddharthas tankar men även en yttre. Han kan i samma mening spegla tankarna han har innan han svarar i en dialog. Miljöbeskrivningen och personbeskrivningen är även det väldigt bra.

En färgglad och upplyst uppfattning

Man får enkelt en färgglad och upplyst uppfattning om karaktärerna som är med i boken. Språket som är väldigt djupt, men många vackra liknelser och dialoger som liknar poesi, håller trots det ett flyt igenom boken som får läsaren att känna en röd tråd. Det är sällan boken stannar upp utan är en ständigt jakt ur Siddharthas perspektiv på livsglädje och mening. Vad som är intressant är att det är sällan boken ger direkta svar, utan mycket lämnas åt tolkning av läsaren. Det är något tidstypiskt för modernismen och ett syfte Hesse garanterad hade. Boken ger läsaren möjlighet att skapa sin egen uppfattning om den. Karaktärerna, miljön och handlingen kan enkelt placeras i ett annat sammanhang och i en annan kultur, med samma tema.

Herman Hesse förklarar

Hesse låter Buddah ta större plats i boken än den korta dialog han utbyter med Siddhartha under mittendelen av boken. De två karaktärerna som har större likheter än namnet, Siddhartha Gautama, leder tanken direkt till att Hesse har något underliggande skäl med att göra så många liknelser med Siddhartha. Siddhartha likt Buddah är född i en välbärgad familj. Buddah som var prins, son till en kung, fick under början av sitt liv endast uppleva den materiella och vacka bild av Indien som hans far tillät honom innanför slottens murar. Han bryter sig dock loss från detta, rymmer från slottet för att genom an spirituell andlig färd finna sig själv, och vad som finns bortom sina murar. Detta är väldigt likt Siddharthas historia, där han väljer att komma ifrån sin far och den vanliga läran pojkarna i hans kultur följer för att finna sin egen väg i en jakt efter spirituell frihet och visdom. Bägge två finner att materiella ting inte är vägen till lycka.

Siddhartha inser mer

Buddah insåg detta efter hans år inom slottets murar, och Siddhartha inser det under en del av hans färd då han blir ett offer till hans drifters starka kraft över hans psyke. Materiella ting och snabba belöningar för hjärnan tar då över Siddharthas livsfärd.  Bägge karaktärerna finner även ett samband, en slags anknytning mellan varje objekt, levande individ eller en spirituell hopknytning mellan dessa. Buddah gör det när han under en planterings ceremoni där han lägger märke till hur insekters ägg blir förstörda när de plöjer upp jorden. Detta skapade en stor sorg hos honom, han kände sambandet mellan insekterna och han själv, han insåg att vi alla är på den här jorden tillsammans, oavsett om det är växter, träd, människor eller andra djur.