Utvuxen ur den rebelliska andan under början av 1900-talet var modernismen en radikal förändring som omdefinierade samhället i relation till kultur, politik och vetenskap. Den här rebelliska andan var mest aktiv under 1900-talet fram till 1930-talet och hade sin bas i Europa. Men det var just motsättningen mot den europeiska kulturen som många ansåg hade blivit för korrupt, inkompetent och stillasittande. Den här nya kulturen hade som ambition att förvandla samhället och de traditioner som hade blivit grundade i makteliten. Det första karaktärsdraget inom modernismen är nihilismen. Avståndstagandet från alla religiösa och moraliska förpliktelser som den drivande kraften bakom social förändring. Med andra ord var modernisterna emot idén om de moralistiska koderna i ett samhälle skulle styra.

Ifrågasatte religion

Anledningen till att de tänkte så var då de inte tyckte att det var nödvändigt att tro på gud. Trots att en stor del av dem var ateister, eller att de upplevde en tvivelaktighet mot meningslösheten i livet. Snarare berodde deras motstånd på en övertygelse om att människan själv skulle ta kontroll över sitt liv. Modernisterna tänkte att en individ själv skulle bestämma över sitt öde. Oavsett vad en religion eller makthavande elit tänkte eller tyckte.

En inre motsättning

Motsättningen av moralistiska och religiösa principer sattes i grund inom alla delar av samhället vare sig det var konst, politik, vetenskap eller filosofi. Tvivel var inte nödvändigtvis den avgörande faktorn varför den här förändringen kom att sättas i plats. En av de utlösande faktorerna var att kulturen under 1900-talet genomgick en förändring i sin grund på en vardaglig basis. Med så många vetenskapliga upptäckter och teknologiska framsteg förändrades världen i en sådan takt att kulturen var tvungen att omdefiniera sig själv hela tiden för att hålla takt med modernismen och inte verka som att den hade fastnat. Vid tiden en ny vetenskap eller filosofiskt system hade vunnit mark, blev de snart ifrågasatta och ersatta av en ny. Ytterligare en anledning till detta var det faktum att människor kände en enorm kreativ energi som alltid drog dem vidare. Det berodde självklart på grund av de vetenskapliga och teknologiska framstegen vi talade om. Men vi kan inte understryka hur mycket det påverkade människorna som i flera hundratal år hade levt i princip samma värld.

Fortsatte utveckla sig

Som en konsekvens av de nya teknologiska utvecklingarna upplevde modernisterna en känsla av konstant förväntan och ville därför inte heller hänge sig till ett system som de trodde skulle hämma den utvecklingen. Av den anledningen kunde man se hur konst, till exempel, vid början av 1900-talet, ifrågasatte vetenskapen som ett resultat av dess brist på frihet och istället flörtade de med flera andra -ismer. Pablo Picasso gick så långt att han experimenterade med flera av dessa stilar. Han kände sig aldrig nöjd med var han var utan gick ständigt vidare för att utveckla sin konst och var han var i världen. Det fanns helt enkelt ingen anledning för konstnärer att stanna kvar och fortsätta med vad de alltid hade gjort när det fanns så mycket att upptäcka.